Loa såld på Douglas

Häromkvällen fick vi fint besök av Lars, Emma, lille Douglas och hans matte Ewa. Loa har tjatat om Douglas hela dagen, " Loa saknar Douglas" sa hon i morse. Söta Lovis. Känner på mig att "snälla mamma jag vill ha en hund" kommer att komma snart.

Man vet att det är tidig morgon..

..när man blandar kaffepulver i flaskan istället för välling.

Sov för bövelen!

zzzzznark

Trött, trött, trött. Måste vara den enorma tidsvridning vi gjorde i söndags. Kunde kvitta om ni frågar mig. Försökte få de små glinen (de kallas glin när mamma är trött, hungrig och har jetlag) att sova samtidigt men icke. Nej, nej, nej. De glömde väl att synkronisera sina klockor de små älsklingarna. Nu ska vi måla, pappa Jonas har ju namnsdag idag och förtjänar en teckning.

Hemma i Götet igen

Då var det måndag och vardag igen. Helgen i Stockolm bjöd på fantastiskt väder och gott sällskap. Loa och kusinen Leah lekte som tokar i dagarna två. Flickorna var lite sjuka med feber men hade humöret på plussidan, även under bilfärden fram och tillbaka. I övrigt gick helgen i rasande takt, det var intensivt och jag hann inte rikigt få med alla på kort, exempelvis födelsebarnet herself, Thomas, Saadia, Filip, SötaSofia och Zingo. Idag har vi sovit lunch i två timmar, alla tre tjejerna. Gött och behövligt.

Sov på min arm

Vår fina lilla Idis, snart 1 år.

Blandat Stockholm:)

Dagens födelesedagsbarn

I all feberyra och kalasfixande här i Stockholm så glömde jag totalt bort att Loa och Idas kompis Vanna fyller 2 år idag. Hipp hurrrrraaaa!! Stor kram till dig söta lilla falutös:) Hoppas att vi ses snart.

Då var det lördag. Morgon. Skittidigt. En tur till lekparken här på Lidingö får det bli innan kalaset för farmor drar igång. Ida är pigg som en lärka, Loa aningen slö. Mätte 39 grader på henne nu på morgonen. Lilla Lovisen, det får bli febertröstglass idag.

Mjukisdjur

Gott med sällskap så nära inpå sängen, hela natten. Stirrandes. Inte alls läskigt. Försökte le tillbaka med en tröstande blick, ni vet "du har det ju varmt och skönt här inne iallafall".

Snart snart framme

En timma kvar. Hittills har det gått över förväntan. Antar att helvetet bryter loss nu de sista milen som återstår.

Chips till Chauffören

På väg mot Stockholm

Lunchdate

Idag passade vi granntjejen Nora en sväng. Noras föräldrar var på ultraljud för att kolla på barn nr 2. Noras föräldrar fick reda på att det låg TVÅ bebisar i magen. Noras föräldrar är lite lagom chockade. Den ena bebisen hade gömt sig på de senaste två ultraljud som gjorts. Nu tittade båda in i kameran. Grattis säger vi:)

No dagis today

Imorse när vi stod påklädda och redo att gå ut ringde de från dagis och berättade att magsjuka härjade på Loas avdelning. Blä. Magsjuka är vidrigt, hoppas nu att Loa inte snappade upp något under gårdagen. Än så länge är allt lugnt. Puh.

ja just det..

.."prisa gud, här kommer skatteåterbäringen" Det blev på plussidan iallafall:) Skönt.

Klagosång

Här på berget är det muntert värre. Loa är inne i en rebellfas eller något, tidig tonår kanske? Hon är grinig och på uppstudsigt humör. Ena stunden är mamma/pappa bäst på jorden för att en minut senare heta dumma mamma/pappa. Jag och Jonas kör bad cop, good cop om vartannat. Jag tog tempen på henne men ingen feber. Annars var det typiskt feberhumör för lilla Loa. Ida kör på som vanligt, nyfiken på allt, kryper, krålar och ålar till allt som rör sig. Loa kan ibland bli lite lagom trött på henne då hon roffar åt sig alla leksaker, tjoffar in dem i munnen och gillar ännu inte idén att dela med storasyster. Jonas kände sig lite krasslig i morse, men gick tappert till bygget ändå och jag har mitt onda skitöra som gör ont, igen, för tredje gången på två månader, det tillsammans med halsont. Jaja, nu har jag klagat av mig lite. Nu borstar vi av oss, reser oss upp och går ner på stan och handlar present till en söt liten Falubo.

Hos frisören, igen.

"Herregud vad ni klipper ungen" tänker ni kanske nu. Eller att ungens hår växer som ogräs. Nix och nej, men många har tipsat om att klippa bort det s.k babyhåret ofta för att få barret att bli tjockare. Loa har ju inte direkt de bästa av tjockahårgenerna så vi gör vad vi kan för att gynna de små lockarna. Nu ser hon ut som Twiggy. Även jag klippte mina tre hårstrån och blev aningen blondare istället för asktråkfärg. Vi vill ju se fina ut på farmor Anettes kommande kalas.

Nybadade godingar

Stilstudie

"Kolla-jag håller flaskan själv, snyggt även från sidan".

Trädgårdshäng

Vad vi ska göra i helgen? Vika tvätt såklart.

Nu kryps det, ibland.

Ida har så smått ändrat sitt ålande till kryp. Hon är visserligen än så länge supersnabb i sitt ålande och verkar att föredra det färdsättet. Hon har börjat att mamamamamama-sig och älskar när man klappar händerna med henne. Hon är fortfarande nästan helt vithårig och har ganska så mycket barr, i Svenssonmått mätt i allafall. Hon sover oftast natten igenom (tack vare att vi tagit bort nappen, tjoho det lyckades!) men vaknar redan runt 05:30. Ibland har hon sovmorgon till kl 06.

Idag är det veckans bästa dag, ska försöka införa fredagsstäd. Vi får se hur det går. Måste först ta itu med tre tvättsäckar (rent) som stått i ett hörn och hånat mig i över en veckas tid. Ingen skvallrar till morsan ok?.

Kudden

Loa ogillar att åka bil. För tråkigt för hennes smak. Men bilsovning går an. Lite avis på att hon kan sova i till synes obekväma nackställningar. Pappas sovgener absolut. Själv måste jag sova i ett tyst, mörkt och svalt rum. Gärna i nytvättad pyjamas och nystickade raggsockor. Ergonomisk kudde är ett måste. Den släpade jag även med mig när jag och Annica backpackade i sydostasien, tog upp halva ryggsäcken. Den fick utstå mycket den kudden. Nattliv i Bangkok, ljuva soliga dagar på playan, djungeläventyr och övernattning hos turistpolisen. Herregud så kul vi hade, kudden, jag och Annica.

Loa om nappar

Vad sa du morsan? Sluta med napp? Lägga i napplådan hos kaninerna på Liseberg? Vad har de med mina nappar att göra? Det är ju förklädda finniga tonåringar som sommarjobbar för att ha råd med urviktiga teknikprylar som absolut behövs inför stundande lektionstid. Återigen, mina nappar har ingenting med kaninfjantarna att göra. Absurt.

Polarna Theo och Noah på besök. Loa visar de andra barnen hur man sitter fint vid korttagning.

Den är MIN!

Så låter det här på berget, dagligen. DEN är MIIIIIN ryter Loa om allt. Allt som Ida ens ögnar på en miljondels sekund svarar Loa med MIIIN, den är min, min min min. Det tillsammans med "den är dum". Mycket är dumt nu. Jag min lilla pedagog svarade häromdagen Loa´s "mamma är dum" med -"säg inte sådana dumheter". Detta med uppfostran kommer att bli en jäkla resa. Hittills har jag upptäckt att vi kör med mutahotamutahotamuta. Allt tvärtemot vad Lars H Gustavsson skriver om i sin bok Växa-inte lyda (den som jag fortfarande tycker är skitbra). MutaHota och timeout på rummet ska man absolut inte använda, det är skadligt för barnet säger Lars. Aj då. Hoppsan. Bättring från och med idag. Eller senast imorgon.

Udda filmkväll

Igår kväll bestämde jag mig för att gå till sängs tidigt. Runt 21 låg jag under täcket och gottade mig åt hur tidigt jag skulle somna och hur fantastiskt länge jag skulle sova. Nä. Jonas och Josse bestämde sig för att kolla på en urläskig film, Paranormal Activity, som de både högljutt och bestämt hävdade var på riktigt. De som har varit hemma hos oss vet att vi bor på på 70 kvadrat. Två sovrum, nära nära tv och vardagsrum. Mellan kl 21 och 23 låg jag i sängen och lyssnade på "IIIIHHHHHH", "AAAHHHHHH" "SÅÅÅÅÅÅG DUUUU??" "VAD VAR DET??!!!!" Allting med en high pitch tone i rösten. Båda två satt ihopkurade i varsitt soffhörn med filt som skydd och ömsom skrek ömsom frustade av skräck. Direkt efter filmes slut kunde de inte somna. Istället sattes det igång en efterfilmen-diskussion om hur oerhört läskig filmen hade varit, lite som i Oprahs book club. Under natten sov de som stockar. Det vet jag med säkerhet då jag låg vaken och vaktade spöken och demoner.

Loa diggar Erik Saade, jag tror hon är kär.

Foffen in the house

Foffen aka Josse tog hand om läsning och nattning. Herregud vilken lyx.

Ida checkar av

Idag fick jag och Ida för oss att hämta hem Loa lite tidigare från dagis. Ida kände av dagisatmosfären med häng i kapprummet en stund innan vi gick in på avdelningen. Till hösten är det hennes tur. Nu ska vi alla tre sova middag. Livet är gött.

Är vrålförkyld, självömkande och vresig, därav lite mindre aktivitet här på knatterallyt. Brukar sällan bli sjuk så det är med stor förvåning jag anar snor ända upp i hjärnbalken. Har något svullet som sticker ut på halsen och antar att det är körtlar som spökar. Eller så är det snor. Lilla Ida är även hon förkyld. Hon är tät i snoken och väser fram små ljud, lilla livet:) Nu ska jag fläska på med nässpray och försöka sova bort eländet.

Jag vet att det är ett himla tjat om sängbytet men Loa är verkligen supernöjd. -Tack kussen Stella för arvegodset, hälsar Loa.

Ja men det gick ju bra att somna i säng utan galler.

Ida avrundar helgen.

Magsårsmaterial

Hur är det möjligt? Sex st sockar, alla saknar sin rosa kompis. På riktigt, HUR är det möjligt? Det är ju inte så att de sockor som fattas är ute och orienterar, lever loppan i acapulco eller dragit sig tillbaka och lever ett stillsamt familjeliv i torktumlaren. Eller?

Hipp Hurra Farmor fyller år!

Kramar från hela familjen, vi syns om några veckor. Då är det fest!

Loa tycker till

Igår fick Loa syn på min tatuering. Hon pekade ivrigt med sitt lilla dömande pekfinger och utbrast: en bajskorv! Så istället för en fjäderhyllning till Kevin Costner och hans rollprestation i "Dansar med vargar" (jag var 18 år, vad hade ni väntat er? de kinesiska tecknen kom först fem år senare) har jag numera bajs på ryggen.

Gruppbild? Någon? Inte?

Medborgaren har slagit till igen!

För någon månad sedan hade jag med en insändare från TTela som en stolle..förlåt, medborgare hade skrivit. Han/hon ville återskapa mer aktivitet/bilism/herrar i hatt kring Trollhättans torg. Han/hon drog helt sanslöst underhållande 1930-talspassande förklaringar och lösningar kring hur man skulle få mer liv och rörelse (och herrar i hatt) kring torget. Feminismen fick sig även en känga. Nu har han/hon slagit till igen, (det bara MÅSTE vara samma skribent). Denna gången är det de gaddade busarna som står för bedrövligheterna. Läs och skratta åt eländet. (klicka på bild för förstoring).

Mitt i feberyran fick Loa för sig att laga mat. Jag och Ida blev genast vrålhungriga. En blöja fick agera kockmössa. Det bjöds på clementin, gosekanin, och två muminfigurer.

Och så har vi feber igen, denna gång är det Loa. Förra veckan var det Ida. Antar att jag eller Jonas får en släng av något sådär strax innan helgen. Vi brukar ha bra tajming.