Realistpessimist

Snart är det augusti, sedan höstrusk, sedan jul.

Allt är tillåtet när päronen är förkylda och hängiga, pyjamas hela dagen, burkmat och tecknat. Kör bara.

TRÖTT...

...på att vara förkyld. Den envisa förkylningen ger inte med sig, Ida är nu aningen piggare, även Loa men jag och Jonas är risiga. Öron, hals, host och ögon, allt är svullet eller värkande. Vi ligger och sover i omgångar, tröttsamt! Kul semester. Agendan för idag blir rehab. Pust och stön.

Hoppas att vi snart ses igen söta Vanna:)

Campingbilder

Lite blandat från vår campingvistelse med familjen Forsberg-Clarin. Lovely:)

Något tråkigt och något fantastiskt

Den goda nyheten som gör mig glad i dessa hemskt tragiska bomb och skjuttider är att våra kära grannar och vänner, Edward och Lina fått sina små barn natten till idag. Två pojkar blev det, och Nora har blivit stolt storasyster. Killarna är pyttesmå och jag har ägnat eftermiddagen åt att hitta och tvätta bebiskläder i storlek 44-50. Nu; sömn.

Vita Sannar

Då var vi på väg hem igen. Fem dagars husvagnssemester är över. Vi hade ingen täckning på mobilerna (därav no blogguppdatering) och det känns som att vi nu börjar återvända till civilisationen. Vädret har varit ok, sjukdomar, öroninflammationer, feber och sjukhusbesök har vi även lyckats klämma in. Hela familjen är nu krasslig och ynklig. Tur att vårt sällskap på campingen var av första klass, tack Annica, Mattias, Vanna och Jill för fem underbara pizzafyllda dagar:)

Lång dag av feber (Loa) och pollenutbrott ?! (Eva) är till ända. Nu sover vi till kl 09 tjejer, ok?

Dela med mig? Eh. Nä.

I wish I was a carpenter

Jag är så lyckligt lottad att ha en snickare här hemma. Vips så har man ett nytt golv. Vi (japp, vi, här kavlade man upp ärmarna) tog bort plastmatta och kork och under fanns ett fint brädgolv. Köksskåpsmålning nästa.

En kvällsballong som huffa och puffa över takåsarna skrämde skiten ur både mig och Jonas (innan vi fattade vad det var).

Sova i lillsyrrans crib är det nya här på berget.

De första stapplande stegen

Nu börjar vår semester på rikigt. Underbart att ha hela familjen hemma och bara skrota omkring (städaplockatorka) utan att några bestämda planer alls (städaplockatorka).

Ida informerar..

..att det första steget är taget.

Ta-da!

Årets första trädgårdssmultron

Sommar och spring i små ben= blåslagna knän

Nästan semester

Då var det färdigjobbat för ett tag framöver. Semestern startar på rikigt på måndag men jag har jobbat klart min del för den här veckan. Gött. Det kommer bli camping med underbara Falubor, stugbesök hos svärmor, kaffe med en massa tårta hos mor och far och förhoppningsvis en massa slötid för lek och läsning. Hade tänkt försöka mig på att läsa en hel bok. Det var ett tag sedan sist. Vi ska ägna stor del av vår lediga tid till att försöka rusta upp lite hemma, storstäda, sortera, åka till tipp, byta rum med ungarna osv. Inget att ropa hej och hoppsan för men det måste göras. Nu är det dags för lunchvila med flickorna Brink-Svensson.

"Tjohoo jag har hår på sidorna men inget mitt på"

Återkommande problem

Jag vet att jag har tagit upp detta för ett tag sedan. Nu kommer det igen. I och med att strumpor utan partner ökat dramatiskt den senaste tiden känner jag ett behov av att uttrycka mig, rensa luften, ösa ur pannan, *paus* JONASPARAIHOPSOCKARNAFÖRBÖVELEN! *paus*. Så. Nu känns det aningen bättre, (Jonas å sin sida pekar ut MIG som socksabotör) Vem ska bort?

Metallicastund

I brist på biljett får det bli tv-konsert istället. Eller så kan vi ju alltid öppna takfönstret.

Titta, en tofs!

En sällsynt syn bland Svenssonsläktet. Förmodligen mer Brinkgener i Lovishåret.