krassel och krångel

Denna vecka har startat med att vi är lite krassliga, Loa har lite feber och jag känner mig så vansinnigt overkligt trött. Jonas var hemma igår och även idag för att underlätta bestyren. Hoppas att man snart är mer alert igen, det blir stora hål i plånboken när den vanliga penningordningen störs. Särskilt så här längst bort på kalendern till löning.

Napp, check, skidglajjor check, då kör vi syrran!

Hemligheter, bus och galna upptåg viskas i lillasysters öra. Lillasyster verkar gilla det hon hör.

Bilder från privatmottagningen på berget

Loa fick ett litet doktorkit när hon fyllde två. Nu består dagarna av en enda lek, doktorsleken. Jag och Ida får snällt lägga oss på golvet och så kör Loa igenom hela lådan, det ska kollas temp, näsa, hals, hjärtslag, reflexer (aj), blodtryck och så får man näsdroppar och pillerburk med sig hem. Leken är väldigt bekväm kl 06:30, då den trötte patienten får ta med sig eget täcke och kudde till operation. Runt 15- tiden är det inte lika kul.

Lösningen för känsliga ögon vid pulkaåk.

Idag är det 10 minus ute och vi stannar inne, ska ta tag i Kebnekaise (tvätthögen från gårdagen). Även Loa tar det säkra före det osäkra och klär på sig rejält. Jag sa att vi är inomhus eller?

7-åring i byn.

Idag fyller tjejernas kusin år, Hampus blir hela 7 jordsnurr. Kram på dig.

Häromdagen var det pulkadags, Loa tyckte att det snöade och blåste för mycket så hon var nöjd efter ett åk. Istället blev det jag och Josse som åkte. Ovan, Josse i full karriär.

En obevakad sekund tas väl omhand av små flitiga händer.

Idag var det bakdag. En del anser att det är avstressande att baka. Vad svarar jag på det? I h-ete heller, inte med två ungar i hasorna, två underbara små ungar visserligen men ni fattar. Det blev ändå gott i slutändan.

Idag kör vi leggings, jeansshorts, mockasiner, linne, tröja samt fleecejacka. Mössan var även på men fimpades av fröken fashion queen innan plåtning.

I väntan på söndagsmiddagen

Ny penicillinkur

Efter ytterligare besök på Vasamottagningen konstaterade den snälla och noggranna doktorn att Ida har öroninfektion, hon behandlades för det för två veckor sedan men det verkar vara en envis rackare så vi fick ett annat penicillin vars kur nu har påbörjats. Hoppas att lilla Idisen blir frisk snart. Nu väntar Cyranopizza och Ben & Jerryglass plus en Harry Potterrulle, skynda hem med krubbet Josse och Jonas!

Trött på dagisbaciller

Ida har ju haft feber sedan i tisdags, ganska hög sådan. Idag åkte jag och tjejerna till barnmedicinska mottagningen och tog lite prover på henne. Efter dryga två timmar fick vi reda på att hon har hög sänka, igen (eller fortfarande?), 140 och kanske något vajsing med örat. Vi fick en tid bokad i eftermiddag hos öronspecialisten i Vasa. Hittar de inget misstänksamt i örat uppmanas vi att i helgen besöka Östras barnakut för att hålla koll på feber och sänka. Östra är bra men det innebär alltid minst 5 timmars väntetid, men i och med att det är helg är det dit man är hänvisad. Nu blir det lunch och sovpaus (Loa bestämde sig att ta en 5 minutersnap på väg hem från doktorn så nu rumlar hon runt och leker inne i sängen)sedan iväg igen, puh. Det blir lite extra bökigt att ensam dra iväg två ungar i bilen, leta parkeringsplats i stan, hålla två ungar under kontroll i ett 10 m2 väntrum, byta blöja på en väntstol, springa (långt) till micron för att värma mat, se till att inte Loa smugglar med sig leksaker, ta av och på Ida för provtagningar...osv. Inför eftermiddagen har jag bett att Jonas assisterar, det blir lite enklare, särskilt med feberbarn och inkommande busväder. Doktorn på barnmedicinska tyckte att det kanske inte är värt att ha Loa på dagis om det innebär febernätter och vak för oss. Hon har en poäng absolut. Så här sjuk har varken Loa eller Ida varit innan dagis startade i augusti, Och då var hon ändå hela (!) 3 månader. De måste ju framöver gå igenom dagisbaskilusker, inte tal om annat men som doktorn sa "Ida är ju en liten söt bebis med återkommande förkylningar som däckar en vuxen". Tål att tänkas på. Är det värt de 15 timmarna? Vi får fundera.

Tänt, släckt, tänt, släckt, tänt...etc etc etc.

Kanske inte syns men oj vad hår jag har fått.

Smör är bäst

Fever fever

Ida har fortsatt feber, 39.6 nu ikväll innan alvedonen sattes in. Lilla lilla älskade lusen.

Glad men med feber..igen.

Tre barn under två

Idag är vi barnvakt åt Nora 1 år som bor en trappa ned. Hatten av för trebarnsmammorna.

Nytt kök?

Ja men visst:) läckert eller hur? Dessutom lyser plattorna när det är dags att laga mat. Loa kockar hela dagen. Tack mormor, morfar, Seth och Stella:)

Flickornas söta kusin Stella avrundar helgen.

Titta hon sitter....typ.

Med gott stöd både bak som fram sitter, Ida. Loa vill helst att Ida ska fortsätta ligga ned, hon blir mer lättstyrd då anser hon.

Snickarn's tös

Gosgrisar

Födelsedag i bilder

Hurraaaaa för Loa idag!!

Älskade lilla unge

Det var söndagen den 9 november, klockan var ungefär som nu, ca 22. Jag förstod att nu menade den lilla bebisen allvar. Mellan ca midnatt och 04 stod jag och Jonas och körde profylaxandning för fulla muggar. I alla böcker om förlossning stod det att man under latensfasen skulle ligga på soffan/sängen och käka praliner med en värmekudde på magen. Hallåååå, tror inte det. Inte för att det gjorde så jätteont men det var omöjligt att ligga ned. Käka praliner skulle jag nog ha fixat. Vi åkte in till Mölndals sjukhus runt 04-05, sedan var det sjukhuskläder på och fram med lustgasen. DEN var kul. Första gången jag skulle testa den stod Jonas och barnmorskan bredvid mig och småsnackade. Jag trodde att de skulle säga till mig när jag andats färdigt (det var ju bara en testomgång) medan de antog att jag fattade att JAG skulle ta BORT masken efter några inhaleringar. När jag flåsat gas ett tag och var hög som ett hus tog jag fumligt bort masken, vände mig till dem och sa med grötig röst "troj dä räjcker nuuu". Vi kämpade på tills kl 11.51, den 10 november. Då kom hon, lilla underbara Loa. 3335g, 50 cm. En fantastisk drömförlossning. Loa hade inte fullt lika bråttom till världen som Ida, visserligen hade storasyrran redan plogat och snitslat banan, men 25 minuter från första riktiga "Aj" till "Tittut" , give mama a break please. Imorgon fyller Loa två år och Ida blir sex månader. Hurra för våra tjejer!

Give me more of that good stuff sister.

Söta små fossingar

Kusin Leahs mormor har virkat de söta små nordnorska tossorna. Ubersött.

Blandat norskt

Gekåsbrudarna

Som ni ser är Liv är oförskämt fräsch och vacker efter 8 timmar på Gekås. Puh...Men oj så kul vi hade.

Norskarna har anlänt, heja heja!

Loa hoppade upp ur sängen och på nolltid hade pappa och farbror Claes spelat upp henne till max. Någon frivillig som vill komma förbi och natta henne??

Klädbyte

Ibland vill man klä sig i lillasysters jacka och mössa. Kanske samtidigt som man sms:ar.

Anneli fyller åååår!

Den kameraskygga Anneli firar vi idag med pompa och ståt. Tänk vilken tur man har med fina snälla svägerskor:)

Duplo är även utformat för den händige tonåringen

Att vara på sin vakt..

... är nog klokt när man är lite sjuk. Idag är Ida lite bättre, fortfarande hög sänka, misstänkt öroninflammation, något lägre feber, en sisådär 39 grader. Om det inte ger med sig inom tre dagar blir det åter till sjukan. Fick penicillin för öronen. Nu hoppas vi på en förbättring, kusinen från Oslo kommer ju till helgen och då blir det en massa bus.

Vrålsnabb

Ibland är man så här kvick hem från dagis.

Sjukling nr 2

Kära läsare, Ida här. Som ni ser har jag spenderat natten på sjukhus. Mina päron skjutsade in mig igår kväll för de tyckte att jag såg en aning hängig ut. Min sänka (jag är 6 månader, be mig inte förklara vad det är) låg på 140, det var högt tyckte den unge manlige barnläkaren som jag snabbt kände en viss samhörighet med. Det gjorde nog mamma med för hennes kinder var ovanligt rodnade och hon satte på sig finläppglanset. Pappa muttrade något i stil med "ung, läkare och värdelös" vet inte riktigt vad han menade. Nu är jag hemma i alla fall, min sänka är fortfarande hög och det blir återkoll imorgon. Jag har nog samma förkylning som storsyrran haft men jag är ju så liten och skör (hehehe) så därför får jag träffa unga manliga barnläkare och syrran får nöja sig med bvc-tanterna. Nu ska jag vrida ur det sista ur den här sjukdomen och se till att mor och far pjoskar rejält med mig.

Tjejer som jag saknar

Idag var vi i Långed och hälsade på Annica och supersöta Vanna. De bor vanligtvis i Falun men har liksom jag familj hemma på dal. I april kommer det dessutom ett litet syskon till Vanna. Önskar att vi bodde närmare varandra. Fy bubblan för avstånd.