Varför sitta i soffan när man kan sitta på armstödet med chans/risk att ramla ner.

På ett par sekunder klättrar Ida upp på bänken och rotar fram kakor. Gärna precis efter tandborstningen. När Loa var yngre klättrades det sällan. Inte heller nu behöver hon göra det. Hon skickar lillsyrran som utan tvekan klättrar, svingar och krålar i jakten på socker.

Skynda att älska

Ida somnar gärna på mitt bröst. Det kan vara lite obekvämt och brist på mors andningsmöjlighet men vad gör det, egentligen. Hon somnar trygg och lugn och sover hela natten lång. Ibland går jag in i tjejernas rum och hämtar över en eller två små skruttar till vår säng. Det är så mysigt trots att man då och då får en riktad hård spark på ömt ställe. Snart är de tonåringar och jag misstänker starkt att de inte är sugna på att dela säng med sina päron.

Tjejerna älskar att baka. Kanske mest att äta smet och att kasta runt ingredienser i hela köket. Men kul har vi.

Tja, vad ska man säga mer än massiv hockeyfrilla

Vab idag. Passar på att sortera gamla kort. Många kort framför en stackars skruttig gran blev det. Den väldige Kingen är även med, shit den hunden var arg. På alla utom brorsan.

Var så helt till mig på förra inlägget att jag glömde skriva att jag och Emma varit på konsert. Chris Isaak. Igen. Lika bra denna gång.

Jag och Chris hängde lite efter konserten

Lyckades fota husets ungar på en och samma bild. Att det händer är lika med when pigs fly.

Lite mer kusinkärlek

Loa, Ida, Leah och halva onkel Claes

En liten "lugn" och "stilla" kvällsfe lever rövare

HemBränna

Bränna. Här i detta huset växte jag upp. Huset pappa köpte på egen hand utan att informera mamma (idag betyder en likadan handling skilsmässa för de flesta). Målningen har en Åsenbo gjort. Brevlådorna som jag och brorsan sprängde sönder med kinapuffar är med, den bräckliga balkongen som nästan gav upp och dog varje gång man gick ut på den, mammas allaallaalla hängblomster, lekstugan där Marcus, Mattias, Niklas och jag lekte mamma pappa barn (eh..joråsattdet) och vedboden jag aldrig fattade vad vi hade till. Ved? Kan bero på att mitt lata arsle sällan hjälpte till. Brännabränna, konstigt nog saknar jag det inte utan mer ler åt minnet av det fina lilla huset.

På Loas förskola finns en konstnärspedagog. Resultatet av detta ser ni ju. Lejonet kladdade konstnären ner på en minut eller två. Tjoff!

Hej då till Liseberg för i år..

..eller ja, tills november när de julöppnar.

Loa målar av sin mor. Hårmängden stämmer enbart på bild nr 1. Det andra är bara önsketänkande.