Bränna. Här i detta huset växte jag upp. Huset pappa köpte på egen hand utan att informera mamma (idag betyder en likadan handling skilsmässa för de flesta). Målningen har en Åsenbo gjort. Brevlådorna som jag och brorsan sprängde sönder med kinapuffar är med, den bräckliga balkongen som nästan gav upp och dog varje gång man gick ut på den, mammas allaallaalla hängblomster, lekstugan där Marcus, Mattias, Niklas och jag lekte mamma pappa barn (eh..joråsattdet) och vedboden jag aldrig fattade vad vi hade till. Ved? Kan bero på att mitt lata arsle sällan hjälpte till. Brännabränna, konstigt nog saknar jag det inte utan mer ler åt minnet av det fina lilla huset.
Fina Bränna! Tror fortfarande att dina föräldrar bor där :-) Och vilken bra inställning du har till den tid som flytt - själv tillhör jag den melankoliska ältarskaran som saknar allt gammalt och längtar tillbaka. Fast nu längtar jag framåt i tiden, allra mest till en helg i november. Kram A
SvaraRadera