Älskade lilla unge

Det var söndagen den 9 november, klockan var ungefär som nu, ca 22. Jag förstod att nu menade den lilla bebisen allvar. Mellan ca midnatt och 04 stod jag och Jonas och körde profylaxandning för fulla muggar. I alla böcker om förlossning stod det att man under latensfasen skulle ligga på soffan/sängen och käka praliner med en värmekudde på magen. Hallåååå, tror inte det. Inte för att det gjorde så jätteont men det var omöjligt att ligga ned. Käka praliner skulle jag nog ha fixat. Vi åkte in till Mölndals sjukhus runt 04-05, sedan var det sjukhuskläder på och fram med lustgasen. DEN var kul. Första gången jag skulle testa den stod Jonas och barnmorskan bredvid mig och småsnackade. Jag trodde att de skulle säga till mig när jag andats färdigt (det var ju bara en testomgång) medan de antog att jag fattade att JAG skulle ta BORT masken efter några inhaleringar. När jag flåsat gas ett tag och var hög som ett hus tog jag fumligt bort masken, vände mig till dem och sa med grötig röst "troj dä räjcker nuuu". Vi kämpade på tills kl 11.51, den 10 november. Då kom hon, lilla underbara Loa. 3335g, 50 cm. En fantastisk drömförlossning. Loa hade inte fullt lika bråttom till världen som Ida, visserligen hade storasyrran redan plogat och snitslat banan, men 25 minuter från första riktiga "Aj" till "Tittut" , give mama a break please. Imorgon fyller Loa två år och Ida blir sex månader. Hurra för våra tjejer!