Kära läsare, Ida här. Som ni ser har jag spenderat natten på sjukhus. Mina päron skjutsade in mig igår kväll för de tyckte att jag såg en aning hängig ut. Min sänka (jag är 6 månader, be mig inte förklara vad det är) låg på 140, det var högt tyckte den unge manlige barnläkaren som jag snabbt kände en viss samhörighet med. Det gjorde nog mamma med för hennes kinder var ovanligt rodnade och hon satte på sig finläppglanset. Pappa muttrade något i stil med "ung, läkare och värdelös" vet inte riktigt vad han menade. Nu är jag hemma i alla fall, min sänka är fortfarande hög och det blir återkoll imorgon. Jag har nog samma förkylning som storsyrran haft men jag är ju så liten och skör (hehehe) så därför får jag träffa unga manliga barnläkare och syrran får nöja sig med bvc-tanterna. Nu ska jag vrida ur det sista ur den här sjukdomen och se till att mor och far pjoskar rejält med mig.
Men lilla tjejen, krya på sig! Kram från oss i Varberg.
SvaraRadera