Slut med frisören

Jo, det har jag gjort ett par gånger. En frisörbreak-up. Kanske 7-8 gånger. Eller ja, inte rakryggat utan en mer långsamt bortfadad feg variant. " jag har fått ett jobb långt långt bort, typ utomlands så jag kommer inte att kunna klippa mig hos dig mer". Efter att ha suttit i frisörstolen och hört sig själv säga, löjligt överdrivet dessutom "Jag är så nöjd, sååå nöjd" då vet man. Man måste bort. Klippte mig häromdagen som ni kanske har förstått. Jonas sa något i stil med "ja med älskling, det är inte det värsta du har gjort" Loa bara stirrade. På mig. Och min frisyr. Jag ville ha kort, enkelt och kort. I min dagdrömmande fantasivärld så där snyggt Charlize Theron-kort, kanske med aningen mindre blekta tänder. Tänk er när man har Charlize i bakhuvet, man sitter i frisörstolen och tänker, " ja, jag kommer att bli så snygg i detta, ojojoj, jag och Charlize". Nä, det blev jag och Tant Raffa. Jag och tant helt enkelt. Håret är puffigt, vågigt och med en liten flört tillbaka till hockeyfrillan. En kortklippt Kicki Danielsson. Kicki, jag tycker om dig, men inte din frisyr. Som nu är min. Nu kommer jag att sitta där med min frisyr på BB, hånad i det tysta av den lilla bebisen (nu blev det aningen dramatiskt kanske). Vad sa ni?? Gå tillbaka och säga att jag inte är nöjd? Redan gjort, igår, och det blev värre.

Nä, nu finns det andra saker att fokusera på än en lite mindre bra Kickifrisyr. Ibland måste man bara få gotta ner sig i triviala ting. Idag är det fredag och det är lovely. Ska vila och vila hela helgen, kanske käka en räka eller två till fredagsmyset.