Då det hade slutat att regna tog mamma av mig regnjackan. Jag kände emellertid att "bäst att spara huvan på, mamma har haft fel förr". Jag tyckte att det mulnade till och molnen över
Liseberg och mina älskade farfarsbilar såg fortfarande mörka och otäcka ut. "säg vad ni vill era
blängsyltade förbipasserare" muttrade jag. Mamma lät mig hållas. Det gjorde hon rätt i. Denna regntunga dag var jag inte på humör, inte utan min huva.
En bestämd liten dam lilla Loa.
SvaraRaderakanske bäst att ha huvan på
så inte mammas (tjat hörs)mm.
Nää jag tror inte mamma tjatar,
hon tycker nog Loa är duktig som är
rädd om sina öron.
sa moster.