I ny tappning

Nu verkar den värsta magsjukan ha lämnat Loa. (ta i trä, ta i trä, ta i trä, ta i trä). Istället hålls vi uppe nattetid av det onda örat. Ingen (ny) öroninflammation säger doktorn utan mer sviterna av den inflammation hon hade för 2 veckor sedan. Hon har vätska kvar i öronen som bildar tryck och som gör fasligt ont, öronkatarr kan det även heta, (tror jag). Trots högläge och försök till att sova sittandes i knät på oss, skriks och gråts det natten igenom. Puh. Operation av rör snart kanske? Hoppas att det ger med sig under helgen. Stackars lilla öronLoa och stackars hennes trötta päron. Jonas var själv öronbarn som liten och opererade nästan in ett helt nytt hörselsystem. Själv trodde jag att jag var öronbarn, ända tills Jonas tröttnade på mina öronhistorier och konstaterade att "det där klassas inte som öronbarn, du är bara halvdöv helt enkelt". Jaha.