Vissa dagar är tålamodet sådär lagom bra. Vissa dagar vill man skrika H*lvetes f*rbannade j*vla skitr*v. En sådan dag och stund var idag vid lunch. Det smetas mat över stol, bord och golv, kastas vatten och mjölk om vartannat, skriks och tjoas från två håll, och värst av allt, de är två. Två mot en, och de jobbar ihop. Lägg även till att jag vid minst tre tillfällen under mardrömslunchen slår i armbågen så där nästan elektriskt. Ungefär som ett stämjärn. Boooiiiiing. Helvete. Och inte har jag vädret på min sida heller. Det är så klibbigt äckligt varmt uppe bland takåsarna och samtidigt med allt skrik, klet med mat, tjoande och armbågssmällande, rinner svetten irriterat kliande i pannan. AAAHHHHHHHH. Sammanbrott. Nä, nog med ljusglimtar ur ett småbarnsliv. Nu är Jonas hemma och jag ska försöka ge mig ut och springa lite. Får se hur långt jag kommer i den tryckande äckliga åskvärmen.
Och så grattar vi Mattias i Falun på sin stora dag. Heja heja grattis grattis! kramar från oss och ses snart i en husvagn nära dig.
Back å Tock kära Bötegorgare!
SvaraRadera//M.