Orkar jag ens börja....

"Några timmar efter att badförbudet hävdes i Sharm el-Sheikh slog hajen till igen"
Egentligen orkar jag inte protestera eller ens himla med ögonen mot kvällspressens rapporteringar om den dödsföraktande skräckhaj som med lång planering och noga beräkning "slår till" mot snorklande turister. Livrädda pengaräknande turistmyndigheter svarar snabbt med att ge sig ut och fånga upp en stackars fisk, (nä fel, i och med att attackerna fortsatte tog de en till och en till..) fotograferar den i en skräckpose och utbrister "NU ska ni ut och bada igen, seså, ingen fara, ututut". Det är klart att man inte vill ha en haj efter sig och det är djupt tragiskt med dödsfall i samband med hajattacker. MEN vi vet ju var de finns, att de har all rätt att finnas där och att det är ett vilt djur som ibland (sällan)kan missta oss som föda. Jag är definitivt lätt att ta miste på, efter två täta graviditeter har jag en vacker sälinspirerad kropp. Risken/chansen för close encounter med haj är vanligtvis löjligt liten. Varför alla dessa attacker just där, just nu? Tja, de som vet brukar bland annat peka på vår miljöförstörning och havsutrotning, parningsaggressivitet (eh.. hos hajarna då ja..),samt ökad hajturism (hajbur+människa+en massa blodig mat som lockbete, inte helt märkligt att hajarna helt plötsligt börjar lägga ihop ett plus ett, fet rik ryss=smakbit,).Inte behöver det betyda något av ovanstående heller, det kan helt enkelt bara vara otur, fel haj på fel plats. Hajar är skygga men nyfikna djur och har som bekant inga armar att utforska ting i havet med utan använder tänder till det. Jag är långt ifrån kunnig i ämnet, men det är mycket intressant att se hur vi människor ibland reagerar och agerar när det kommer till mötet mellan oss och djuren.